Skadad Bejb!

Ja, det man inte har i huvet får man ha nån annan stans! I förrgår lyckades jag med att skrämma slag på min bästaste vän Elin, som så lämpligt läser till sjuksköterska.
Stod och diskade i godans ro, barnen tittade på film och allt var fridens liljor. Var väl inte riktigt med i tankarna, så jag kanske var lite hårdhänt mot de stackars glasen, för rätt vad det var så hade jag krossat ett glas och körde in den vassa kanten i högerhanden!

Kände att det högg till, svor några fina, välvalda ord, och insåg att blodet rann rätt duktigt ner i diskhon. snabbt på med kallvatten och försökte lokalisera skadan. Inte så lätt med allt blod, och svårt att se hur djupt det var oxå.
Lindade en handduk runt handen,höll den högt samtidigt som jag ringde till Elin med vänsterhanden. Lätt panikslagen berättade jag att jag skurit mig, och att jag nog behövde assistans iform av syster Elin! Grät en skvätt och kände mig rätt ynklig där jag stod!

Elin la i 5an och kom på 25 minuter, gnuggade händerna i förtjusning över att få plåstra om en rejäl skada! Väl här, så tittar hon på mig, tittar på handen, såret är ca 1,5 cm långt precis vid pekfingrets knoge.
Sen säger hon: å det här ska man behöva rycka ut för! det räcker nog med ett Bamseplåster eller två! å sen garvar hon!

Jag, som i det här läget är rätt så ynklig, suckar belåtet över att inte behöva sy, det var nog min största skräck tror jag. Får systerlig vård av Elin och det var väl det jag behövde mest kanske..

såret har börjat gro ihop redan, blir nog fint.Ingen större krigsskada att visa barnbarnen med andra ord!

Må så gött vänner!