Febrig flicka fixade fortbildningen!

Öjjj!

Hemkommen efter en dag i utbildningens tecken! Har haft den återkommande säkerhetsfortbildningen vi har inom järnvägen.
Provet gick galant, klarade det med god marginal, vilket jag inte alls hade förväntat mig idag!
Har nämligen både feber, ont i kroppen och känner mig lite hängig i största allmänhet.

Nåja, lite piller och mixturer fixade biffen, så nu ligger jag på soffan och dricker glögg.

Var in på den lokala Ica-butiken på vägen hem, fick höra en välbekant röst bakom en hylla....jo, det var minsann min son och hans pappa som var där och handlade!
Sonen blev skitglad och kastade sig om halsen på mig (man skulle ju inte tro att det var IGÅR jag lämnade dem)
Han undrade om han fick följa med mig hem, men jag förklarade att det är ju pappas vecka nu, så vi lär ses på måndag igen, vilket han inte gillade.

För min del hade barnen gärna fått följa med hem, men....de lär ju vara hos sin pappa oxå, så jag höll väl god min där och då, sen kom det en liten tår i bilen på vägen hem.

Usch va jobbigt det är att vara varannanveckasförälder!

Nu e de slut på veckan , de e dags för.....

fredagsmys!

Goddag fredag!

Igen liksom! Har ju sagt det förr, att veckorna går så rackarns fort!

Har haft det traditionella fredagsmyset med familjen här, då det mesta styrs av barnen.
Väldigt inrutat, med tacos att ätas till middag, sen bänkar vi oss framför tv´n med chips alt ostkrokar, gul dricka och "Rampljuset" och "Barda" som underhållning för barnen.
Det knapras och slurpas från alla håll i soffan och en och annan kudde hålls upp framför ögonen när det blir lite otäckt på "Barda",hihi!

Nu sover barnen, och själv laddar jag för en helg med mina bästa tjejvänner, vi åker till Ullared i morgon bitti för att sätta sprätt på lite kosing! Ska bli jättekul!

Gudarna skall veta att jag nästan ALDRIG gör något på "egen hand" när barnen är här, då brukar allt fokus ligga på dem.
Känner därför en gnutta dåligt samvete för att jag drar iväg sådär, fast jag vet att min kära sambo fixar allt här hemma galant!

Så, med det mina vänner.......ha en härlig helg!
Nästa gång jag skriver är jag förmodligen ett antal tusenlappar fattigare, men säkerligen nöjd med mina julklappsfynd och allt som jag inte visste att jag behövde köpa! ;)

Grubblers och svarta påsar.

G´dagens!

Helt plötsligt är det fredag, tyckte nyss det var måndag!

Har jobbat som en gnu hela veckan, tidiga morgnar har verkligen satt sina spår kan jag säga! tycker mig se nya rynkor och svarta påsar under ögonen varje dag.
Tur det finns smink som kan täcka över det värsta iallafall.

Det jag grubblar över mest av allt just nu, är om jag får fortsätta på mitt jobb efter december månads slut. Mitt kontrakt löper ut då, och framtiden ser oviss ut, än en gång.

Jobbigt faktiskt, för jag tror nämligen inte att jag får vara kvar.

Hoppas jag får ett besked snart, om inte, så blir det till att söka nytt igen då...men jag vill verkligen vara kvar, älskar mitt jobb!

Nä, dags att sluta fundera för ögonblicket, tids nog kommer domen.

Det som inte dödar, härdar....

Många gånger har besvikelsen varit så stor, så stor.
Många gånger är besvikelsen större än ilskan, och många gånger har ilskan tagit överhand.
Brutna löften som sätter så väldigt djupa spår inom mig.
Telefonsamtal där löften om en bättre tid gavs, till en liten 7-årig flicka och hennes 4-åriga bror.
Glädje och förhoppningar byttes snabbt mot den där känslan av uppgivenhet och besvikelse, och än en gång var den utlovade julklappen, barbiedockan eller den nya cykeln bara ett tomt löfte.
År efter år, samma saker, samma löften, samma förhoppningar om att nu, den här gången, så kanske det blir som han sa iallafall..den här gången är det på riktigt.
Egentligen så var det nog inte de uteblivna presenterna som gjorde oss mest besvikna, den stora besvikelsen var att löften blev utdelade som vi visste aldrig skulle inträffa.
Ja, vi lärde oss det så smånigom, att det var nog ingen idé att hoppas för mycket.

Nu är vi vuxna, och jag har egna barn, och åter igen får jag uppleva alla dessa löften om och om igen, det är nästan som att göra om sin egen barndom lite.Men nu är det ju till barnbarnen dessa löften kommer, och löften till mig om att han visst ska hälsa på oss.
Nu har jag ju lärt mig, men ändå gör det så ont, så ont!

Kanske är det därför som jag ser till att inte lova nåt jag inte kan hålla..säger hellre "kanske" än att säga "ja" för snabbt.

Min pappa har inte sett sina barnbarn sedan sommaren 2010, då vi hälsade på honom. Han själv har inte varit här i Sverige sedan 2008, så han har inte sett vårt hus, hur vi har det, hur vi lever vårt familjeliv,barnen längtar efter att få visa morfar sina egna rum.

Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att han tar sig samman och kommer hit och firar jul med oss iår,inget hade gjort mig mer glad.

Det enda jag egentligen önskar mig, är en närvarande pappa till mig, och en nykter morfar till mina barn.

****ett långt inlägg, men jag behövde göra det, för min egen skull******

Fuckyoufingret....

Veckans värsting kommer från dotterns mun!

Hon är 5 år, fyller 6 i april.

Gissar att hon snappar upp allt.....

det här kläckte hon ur sig vid matbordet i dag:

"mamma, jag har gjort illa mig i fuckyoufingret!", sa hon allvarligt och tittade på mig.

Kunde inte hålla mig för skratt kan jag säga, medans sonen, 7 år, bara gapar och säger:

"hörde du vad hon sa mamma? hörde du?"
japp, jag hörde....vad skulle jag säga?

Glöm!

Idag är en sån där dag som man bara helst vill glömma....

....så då gör vi väl det!

Smidig som ett väggfast kylskåp!

den enda som är smidig i den här familjen är väl kattungen!

Knak, brak, squiiiiise, kläm och tryck!

Mmmm, så lät det och framför allt kändes det när jag var hos en massör idag!

Fick ett tips av en tjej på den lokala Ica-butiken, att den här tjejen, hon kunde minsann massera! "hela" Ica var där och fick vad dom tålde sa hon!

Ok, tänkte jag och bokade en tid, för det behövdes verkligen!
Vaknade i Mjölby i morse och tackade gudarna att jag hade massagetiden idag, för nacken och axlarna var som stockar och cement, kände att något inte var helt som det skulle där.

Mycket riktigt, massören Carina hittade både det ena och det andra, låsningar och diverse muskler som borde varit mjuka, men var ack så hårda!

VAr beredd på att det skulle vara lite "ontskönt", men det var jävlarimig bara ont! Åtminstone i början, sen kunde jag njuta delvis av behandlingen.

Efter dryga halvtimmen på britsen reste jag mig upp som en ny människa! NÅja, ny och ny, men mjukare där det borde vara mjukt...hehe.

Bokade raskt en ny tid, min kropp behöver det!

Slutbetyget blev: Den bästa massören jag har varit hos ever!
(och jag har provat några)

Halleluja moment som Kishti Tomita skulle ha sagt!